Hund!




Jag vann den på Liseberg! Har någon ett bra namnförslag?

Jag vill leva...

...en dag med den här frisyren.

Det är...

...sjukt onödigt att klicka på den här länken.

Måndagskul






Ta lite trötthet och blanda med uttråkning. Vips, ni har en fånig bild på en blogg.





Så här kan ni kommentera!

I min namnsdagsensamhet och sociala desperation skriver jag detta inlägg. Egentligen är det fult att skriva ett inlägg om kommentarer bara för att ingen kommenterar, men nu skiter ajg i det. Jag vill ha en kommentar. Eller två.

Berätta lite om er själva!

Läser du detta? Här kommer en mall att fylla i om kommentarsinspirationen tryter:

Morsning!
Jag råkade trilla in på din blogg för att **********(fyll i själv). Det var en trevlig upplevelse! Besök  min blogg som heter *********(skriv namnet på din blogg), den är nästan lika bra som din!
För övrigt är jag en  glad tjej/kille på **(ni förstår vad ni ska göra här) jordsnurr.  Jag bor i ******(stad och land eller håla) och dagarna tillbringar jag med att *********(jobb, skola, eller utbränd) och gnälla på ********(skriv vad du gnäller på).
Övrig information: ******(skriv vad som saknas)
So long, flaggstång.


Så, det var ju inte så jäkla svårt. Klistra in ovanstående i kommentarsfältet och fyll i. Posta sedan kommentaren.


Lycka till!

Recensioner från Arvikafestivalen

Det är dags att sumera Arvikafestivalen, som faktiskt inte bara var gegga, drägg och fylla. Nej, det var musik också. I bloggens översittarintellektuella anda(eller försök till att vara..) kommer därför lite aroganta betyg. Så frågan ni ska ställa er nu är: vem få flest bortglömda, holländska 1600-talsfilosofer i betyg - Spinozor alltså.

Artisterna jag såg: Håkan, Kent, Robyn, The Kooks, Looptroop, Adam Tensta, Pickadoll, Soilwork


5 Bortglömda, holländska filosofer.


Hååååååkan

Missförstå mig inte här. Av mainstreamförakt och min avsky mot många av hans 13-åriga anhängare har jag aldrig blivit ett fan av herr Hellström. Men jävlar i min bag in box-låda vilken konsert...enerig, bra låtar och han hade äntligen skippat sjömanskonstymen!
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt, Håkan!


4 Bortglömda, holländska filosofer.


Robyn
Svårt att säga något annat än "herrejävlar, hon är ju kanonbra". Bara bra låtar, en genomproffsig artist och luggen i behåll. Robyn rockade och ljudet och högtalarna i Arvikas stora blåa rymdtält höll 599kr-stereoklass från Siba. Plus att hennes slipsprydda upprepat elektrotrummande herrar i bandet kändes väldigt mycket som just upprepandes elektrtrummande herrar.
Ljudet upprepade sig i oändligthet, och Robyns låtar låter väl ändå inte så lika?

Pickadoll
Halkade in och såg tre låtar av tusenmannabandet(ungefär) när de spelade på stora campingens scen. Jävligt röjigt, oväntat och minnesvärt.
Här är bandets hemsida.


3 Bortglömda, holländska filosofer.


Kent

En liten man i svart tajt dräkt ägde scenen. Men hur mycket Jocke Berg än rockade så kommer jag själv inte undan att jag kände igen knappt varannan låt. Till slut tappade jag entusiasmen, och när Kent avslutade med att konstatera att vi alla ska dö så gick jag till tältet.
50% Rock n Roll, 50% "jag känner inte igen den här låten heller och den låter likadant som den förra".

Adam Tensta
Borde kanske få en fyra, för att han är så cool. Men avsaknaden av fler hits än en cool låt ger betydet tre. Att skrika T-T-Tensta sju gånger i pubertalt tonfall gör inte något bättre. Men Adam och hans lilla tuffa wingman rappade på bra, och det blev ett jäkla tryck hela timmen. Även om man bara väntade på en låt.
Efter spelningen konstaterar bloggen att Adam fortfarande är cool. Och han verkar inte kunna ta av sig det.

Looptroop
Aldrig hört dem, bara hört om dem. Men när två människor rappar tillsammans på samma scen blir det uppenbarligen mäktigt. Det lärde jag mig i Arvika år 08.
Bandet kickade lite röv, var skönt halvpolitiska och en av dem hade dredds. Det räcker för mig - tre poäng.


2 Bortglömda, holländska filosofer.

The Kooks
Svårt att säga namnet utan att drabbas av snoppannekdoter. Ruskigt svårt. Musiken var min fördom om engelsk pop - ett rockigare Beatles nedslängt i en mixer och de flesta låtarna är ganska gråa och låter likadant.
Folk sa att de var jättebra. Det stämmer säkert, men jag får återkomma när jag lärt mig skilja låtarna i den kladdiga popmassan från varandra.

Soilwork
Hårda män med långt hårt spelade hård musik. Har aldrig varit min musik, och i genren har inte Soliwork varit favoritbandet. Men som trogen Bandit-lyssnare kändet jag igen två låtar och det räckte för att göra konserten intressant i en halvtimma.


Om jag orkar, eller snarare när, ska jag fortsätta betygsätta högt och lågt på festivalområdet. Håll ut tills dess.


Stå på, som min chef brukar skriva i sina mail.

Anonymous



Så här hemlig var jag på Arvikafestivalen. Och det är inte vatten i den röda vattenflaskan.

RSS 2.0